Vi människor har levt tillsammans med våra hundar en mycket lång tid.
En forskare inom genteknologi, vid namn Peter Savolainen, har tillsammans med sin forskargrupp analyserat hundarnas ursprung och kommit fram till att våra hundar härstammar från sju vargtikar av en liten röd vargras. Rasen levde i Ryssland för 27 000-40 000 år sedan.
Vargtikarna, som kom från olika flockar, sökte sig till människans boplatser där människan lät de äta sina matrester och de listigaste tikarna förstod att de inte längre behövde jaga. När vargtikarna födde kullar, valde människan de kärvänligaste och mest lättfogliga valparna som sedan fick vakta boplatsen.
Den första selekteringen var gjord och tamhunden född. Människan började använda hundar till olika uppgifter: vakta människor och boskap, jaga och valla. Människan måste ha gjort ett fantastiskt avelsjobb eftersom vi än idag har dessa värdefulla egenskaper hos våra hundar. Vi har delat hundarna i olika raser enligt deras egenskaper och hittar hela tiden nya områden där hunden kan hjälpa oss.
Att skaffa kunskap om hundens bakgrund är en vetenskaplig konst, som idag kallas för ärftlighetslära, eller genetik, och handlar om arvsanlag.
En hund har 78 kromosompar och 39 av dem, förutom könscellerna, är kopior av föräldradjurens kromosompar. Kromosomerna bär anlagen, lika mycket från båda föräldrarna och resultatet blir vad genuppsättningen hos varje hund ger. Vi vet nu att en del egenskaper är lättare nedärvda än andra. En del beror på arv och en del på miljön.
På senare år har vi börjat förstå mer om arvbarhet, vilket betyder graden av ärftlighet. Vissa anlag har en högre arvbarhet medan andra, de som är påverkade av miljön, har lägre. En del egenskaper kräver att båda föräldrarna har anlag (t ex korthårighet hos havanais). Ärftlighetsfaktorer kan ligga latent i tio generationer för att plötsligt dyka upp igen.
Det är med andra ord omöjligt att veta i förväg hur varje valpkull blir. Oavsett hur mycket grundarbete man har lagt ner i i förväg kan man aldrig vara säker på resultat.
Både SKK och de olika rasklubbarna finns till för oss och hjälper oss i detta viktiga avelsarbete. SKK erbjuder olika verktyg, bland annat provparning för eventuella valpars stamtavla, där inavelsgrad för varje föräldrakombination är inräknat. Dessutom får man tillgång till all offentlig information om varje SKK-registrerad hund: veterinärdata för hälsokontroller, info om tävlingsresultat, om kullsyskon eller avkommor. Rasklubbarna bestämmer om rekommendationer mm. gällande hälsokontroller för att hålla rasen så frisk som möjligt. Klubben samlar sedan resultat tillsammans med SKK. Regelbundet uppdateras rasstandard av rasklubbarna, för att nämna några funktioner.
Givetvis önskar man att valparna alltid växer upp till friska individer, både psykiskt och fysiskt, samt att de är rastypiska, att de kommer att erbjuda sina familjer glädje och lycka under många, många år. Men det handlar om levande individer, vilket gör att det kanske inte alltid blir som man tänkt och hur det blir är det tiden som visar.
Ha mycket lycka med människans bästa vän